dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

BIM-2

Publicerad 2014-01-22 09:24:23 i Allmänt,

Jahaja, vad ska man tro, vad ska man tro? Att mensen kommer på lördag (jag som kaxigt trodde den skulle komma senast onsdag!) och att ett telefonsamtal till IVF-kliniken på måndag resulterar i ett negativt besked. BIS. Beräknad Icke Start. Att meningen är att vi inte ska ta oss till IVF för att pergotime fungerar andra gången? Ibland glömmer jag tamejtusan bort vad det är vi håller på med, vad som är målet bland alla hormoner, tårar och räknande av dagar. Nu vore det fint med lite mens så att hjärnspökena kan släppa och vi får ett besked om start eller ej. Så att jag får gråta en skvätt över mensen och orättvisan i att inte få IVF-start - något jag levt på de senaste sex veckorna. Och sen ta nya tag och ställa in sig på nya datum.

Undrar naturligtvis även om det är så här de kommer göra varje gång på ivf-kliniken? Är man alltid uppskriven på någon slags reservlista så att man alltid kan bli nekad start för att man har otur och får mens sist av alla och därmed inte får plats, eller hur fungerar det? Det måste jag fråga när jag ringer och berättar att mensen kommit, när den nu kommer? För i så fall är jag beredd att istället betala för det. Snacka om att leka med folks känslor - låter helt orimligt. Så kan det inte vara.

Kommentarer

Postat av: frideborgs

Publicerad 2014-01-22 10:00:32

Så ska det inte vara! Det verkar dock vara rätt mycket för klinikerna efter jul. Mer stressigt än vanligt alltså. Där vi går var väntrummet överfullt av människor. Det brukar sitta kanske tre-fyra där samtidigt annars. Ofta är vi helt själva.

Kanske prioriterar de människor som är under behandling och som startat med hormoner själva efter jul när de hade stängt? Har ni varit på introduktionsmötet? Jag tror att ni kommer stå först i kön och prioriteras nästa månad. Annars är det verkligen superdåligt!

Svar: Ja vi har varit på introduktionsmöte och har provat ut sprutor och allt. Trodde att det bara skulle vara att tuta och köra nu. Men det känns liksom som att det man hamnar i en återvändsgränd om och om igen. Har skrikigt högt för att ens få hjälp från första början. Men vet inte hur länge jag orkar skrika?!

Men det kanske är som du säger - att det är värst i januari?
Anna

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela