Spruta nr 2
Gjorde lite ondare igår, min mans första spruta. Han tyckte nog nästan att det var läskigare än vad jag tyckte. Men vi lyckades - så all good. Nu måste jag nog komma över detta och peta in den själv. För vi kan ju inte springa på toaletten tillsammans om vi är någon annanstans vid något tillfälle när sprutan ska tas. Jag har ju provat. Det gick ju bra. Ändå känns det jobbigt. Vet inte riktigt varför? Speciellt med tanke på hur peppad jag är på ivf just nu. Men det tar emot. Jag kan inte förklara det på annat sätt. Det är garanterat en vanesak, och kommer jag väl till skott en gång så kommer det säkert gå jättebra de påföljande gångerna. Men. Ja, jag kommer aldrig bli sprutnarkoman. Det törs jag inte.
