dujaghanvi.blogg.se

Ofrivillig barnlöshet, PCO, missfall, IVF, graviditet och slutligen livet som mamma.

En.."vän"..?

Publicerad 2014-07-27 17:46:46 i Allmänt,

Jag har, eller hade, en vän som av någon anledning slutade höra av sig efter att vi fått missfall. Har fortfarande inte fått någon klarhet i varför hon slutade höra av sig? Men det gjorde hon iaf. Året som varit har ju inte varit något höjdarår precis. Förutom de sista månaderna då förstås. Och jag hade behövt henne. Men hon verkade inte vilja. Inte ens svarade hon på sms. Har försökt lite ytterligare den senaste månaden, men hon fortsätter att inte svara. Så jag har gett upp helt. Hon fick veta på möhippan att jag var gravid. Hon som kanske skulle ha fått veta först i vanliga fall. Men vill man inte dela sorgen så vill man heller inte dela glädjen resonerade jag. Tror hon blev skitsur. Samtidigt känner jag att hon inte kan bli sur om hon inte får veta, när hon heller inte svarar på annat. Och jag kände att jag inte orkade bry mig där och då. 

Tycker fortfarande att alltihopa är så tråkigt. Och jag undrar vad jag gjort för fel när jag berättade om missfallet? Hon kanske har egna bekymmer. Men om någon slänger upp hela sin sorgliga historia och ber om stöttning, borde man då inte kunna dela med sig av sin eventuella egna historia. Och på så vid säga att man kanske inte orkar vara den efterfrågade stöttepelaren? 

Jag vet inte? Har efter min sjukskrivning lovat mig själv att inte lägga tid på människor som bara tar min energi. Så egentligen borde mitt nya jag rycka på axlarna och gå vidare. Men uppenbarligen gnager detta i mig. Och ärligt talat va det skönt bara att få ner det i skrift! 

Och det som kanske sårar mest, när hon vet vad vi gått igenom, är att hon inte ens gratulerade till graviditeten när hon hade chansen på möhippan. Hon ignorerade graviditeten fullständigt. En vän? Njaa..inte så mycket till vän tycker jag...

Nu har jag iaf beslutat mig att göra ett sista försök. Eftersom hon inte svarar på sms/samtal så har jag valt att skriva ett långt mail. Svarar hon inte på det heller så lägger jag ner det. Men det är så konstigt och tråkigt. En av mina absolut äldsta vänner. Men, men livet är livet. Vissa växer man ifrån eller isär. 

Det viktiga nu är min man och vårt barn. Ingenting annat. Ingen annan. 

Kommentarer

Postat av: kmp

Publicerad 2014-07-27 19:45:24

Märkligt och tråkigt för dig. It takes two to g tango.

Svar: Ja mycket märkligt...
Anna

Postat av: Milli

Publicerad 2014-07-28 08:26:16

Tråkigt att det hänt. Men tur att du kan glädja dig åt ert barn nu.

Svar: Du har så rätt!
Anna

Postat av: Ennyfasilivet

Publicerad 2014-07-28 08:49:25

Åh vad jag känner igen mig! Jag har en kompis som jag berättade om mitt missfall för.. Och hon vände allt mot mig att hon inte fått reda på att jag var gravid innan :/ och tyckte inte att vi var lika bra vänner längre just pga att jag inte berättat för henne det första jag gjorde. Vill inte heller lägga onödig energi sånt här längre men det är som du säger, det gnager i en..

Svar: Konstigt det där, hur kan något sådant vändas till att man själv är den "dåliga". Hänger inte med på den! Och det är trist att det ska gnaga när man, du som jag, inser att det inte är någon idé att lägga energi på! Hoppas vi båda kan släppa det och hå vidare!
Anna

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela