Igår högg det till ganska ordentligt i min mage vid ett flertal tillfällen. Lite sådär så jag blev rädd. Inte "bra" ont. Men brösten fortsatte att ömma, jag var trött och hade lite växtvärk - både igår kväll och nu tidigt imorse. Men så nu när vi skulle äta lite, så var jag plötsligt sugen på kaffe. Och jag har inte längre ont i brösten. Jag vet att det kan vara väldigt tillfälligt, så här har det ju varit förr. Men det oroar, och jag känner ångesten komma krypande. Å ena sidan tänker jag att det är osannolikt att det händer igen, iaf exakt samtidigt som sist, i vecka 8-9. Å andra sidan tänker jag att det kanske är något i min kropp som gör att ett embryo hos mig inte får bli äldre än så., katastroftankarna kommer krypande. Fan också, kan det bara inte vara över och dags för VUL! Eller ännu hellre RUL!?
Kommentarer
Postat av: Sara
Visst är det konstigt att man är så rädd hela tiden så minsta lilla får en att känna, att nu, nu är det kört :(.
Hoppas verkligen inte att det är det utan att allt är jätte bra där inne :)
Svar:
Anna
Postat av: Tove
Jag håller mina tummar för att det går vägen!
Varma kramar!
Postat av: Tove
Jag håller mina tummar för att det går vägen!
Varma kramar!
Svar:
Anna
Postat av: Emma
Förstår din oro men kom ihåg att symptomen kan skifta mycket under graviditeten, även i början. Ena sekunden känner man jättemycket, nästa inget. Det betyder inte att nåt är fel. För min del var det så att oro=mindre symptom, avslappnad= mer symptom. Det var som att min stressade hjärna blockerade graviditetskänningarna. När vi fick veta att allt såg bra ut kom illamåendet tillbaka som på en given signal.
Svar:
Anna