dujaghanvi.blogg.se

Har varit illamående och med mensvärk några dagar nu. Ska åka bort och hälsa på min bror i nu och ville - utan att tro något egentligen - vara säker på att jag inte var gravid. För det vankas bubbelbad och vin. Hann gå upp och göra både ett graviditetstest och ett ägglossningstest (för att minimera att ha tappat kontrollen - jag vet, jag är på riktigt galen) bara för att mötas av negativa resultat. Såklart. Så. Sagt och gjort. Check. Och allt det där. Hann sätta igång med mina vanliga katastroftankar och tänka: "vi skiter i det här nu. Nu vill jag inte ens fundera på ägglossning, graviditeter och syskon mer. Nu åker vi utomlands i vinter. Och när vi kommer hem betalar vi för ivf. Jag får psykbryt och orkar inte våga, tro och hoppas mer på vanliga graviditetsmöjligheter". Jag hinner tänka detta. Och med handen på hjärtat även lite till. Så känner jag hur det "rinner till". Ni vet var. Hinner fortsätta i mina funderingar "jaha, så kommer det en jävla megaflytning igen utan att vara äl för att förvirra mig ännu mer. Igen. Fan. Fan. Fan. Helvetesjävlaskit." Men så. Det är inte en megaflytning. Det är mens. En cykel på 43 dagar. Hela jag vänder och inom loppet av tre sekunder har jag vänt från ivfärvårendachansmänniska till glatt mensmonster. Detta är nog första gången jag flyger på moln av mens. Jag har två ggr på rad en menscykel på 43-44 dagar! Hör ni trumpetfanfaren? Det gör jag! 

Undrar om man kan få pergotime igen av läkare? Bara sådär? Eller om det ska utredas och krånglas igen innan det skulle bli aktuellt. Ivf-läkaren sa visserligen att pergotime inte fungerade på mig. Men kom igen, det är enda gången i min menshistoria som cykeln legat på 36 dagar. Så någonting måste pergotime väl ändå ha gett. Tänker jag. Lilla jag. 

Jag blev väldigt förvånad när jag fick tillbaka min mens. Den kom 44 dagar efter helt avslutad amning. Förhoppningen är dock att cykeln blir bestående, om den kunde hålla sig till 44 dagar vore det fantastiskt! Vi pratar få chanser. Det är 8 ägglossningar på ett år. Men det är ändå chanser. Håller tummarna för det. Men tror tyvärr inte att det är så det kommer se ut. Iaf, skulle så vara fallet är bim på torsdag. 

Jag mår illa. Kvällstid. Anledningen till detta kan vara tusen olika saker. Ni förstår förstås vilken anledning jag hoppas på. Mot alla odds ;) Nej, någon graviditet kan jag förmodligen garantera att vi inte talar om. Men det är klart att en försöker famla i mörker och rycka i halmstrån. Vad jag däremot lyckligt ser fram emot istället - något konkret - är två månaders varmtlandvistelse som nu är spikat, bokat, betalt och klart! Jättejätteklart! Nu ska vi bara lura ner våra päron under några av veckorna! 

Härlig vecka med besök hemma. Och därefter har vi själva besökt under helgen. Energigivande och mysigt! Dock med en gnagande foglossning som jag försöker åtgärda hos kiropraktor. Typiskt. Den försvann i samma stund som hon kom. Men har kommit tillbaka och har blivit värre under sommar och vår.