Blev inte riktigt så fint högtidligt som jag hade tänkt mig. Hon var till en början glad och trevlig, och när jag sa att det var en ivf-graviditet så fick jag ett extra grattis. Men sen när hon började räkna dagar och ville att vi skulle på inskrivningssamtal i slutet av vecka 11 så sa jag ifrån. Det kändes inte bra, jag vet inte, men det kändes väldigt sent. Sist var jag på inskrivning i vecka 7 (!). Till sist blev det inskrivning i slutet av vecka 9, men då meddelade hon att det var väääldigt tidigt.
Sen nämnde jag att jag hemskt gärna vill göra ett extra VUL. Vilket det inte alls var tal om enligt henne, då fick jag betala för det själv. Alt. ringa ivf-kliniken. Sa att ivf-kliniken hänvisat till barnmorskan i första hand, eftersom det är den vården jag går under nu, och eftersom jag är utskriven från kliniken (vill ärligt talat inte belasta ivf-kliniken i onödan, de har annat meningsfullt arbete att ägna sig åt!). Sa också att ivf-kliniken hade sagt att de inte kunde tänka sig att det skulle bli några problem med tanke på vår missfall- och ivfbakgrund. Då blidkades hon lite... Men jag får ta det med min specifika barnmorska när vi ska dit i vecka 9. Det får väl bli så då. Och i värst fall får vi betala för ett VUL helt enkelt. Men jag blev lite förvånad över motviljan.. Och känns det inte bra fortsättningsvis så byter vi barnmorskemottagning helt enkelt. Har ingen lust att barnmorskan ska skapa extra oro, vill liksom att de ska fylla en motsatt funktion... Även om denna barnmorska rent geografiskt är det enda vettiga, så känner jag inte att det är värt extra oro och irritation.
Så, inskriven är jag ju. Finns med i längorna som gravid. Och det är STORT. Hoppas bara att det känns bättre när vi väl fått en faktisk barnmorska.
