dujaghanvi.blogg.se

Kunde inte vänta till fredag - naturligtvis. Vi kom överens om torsdagmorgon istället. Vaknade nu kl. 3 av kissnödighet, känner mig glad! Hur ska jag kunna sova några timmar till nu?

..lever. Om än knappt. Ingen mens än.. 

Nu är mensvärken så jävla kraftig att jag tror det är över vilken sekund som helst. Och peppen är som bortblåst. Fanhelvetesjävlaskit! 

Försöker styra upp mitt liv i övrigt. Inser att jag låtit mycket förfalla på grund av den ofrivilliga barnlösheten. Har gjort check på inte mindre än fyra saker som jag behövt ta tag i under en längre tid. Plötsligt fick jag bara tummen ur. Gäller att fånga de stunderna när de kommer. Måste verkligen försöka att inte låta den ofrivilliga barnlösheten ta över mitt liv - det har den gjort. Men jag måste grabba tag i det positiva i livet och boka in bra saker. Måste. Måste. Måste.  Allt kan inte stå och falla med ivf-behandlingar. Så är det bara. 

 

(Det här är en övertalning till mig själv. Om det inte framgick...;) Jag ska jobba på det. Jag kan jobba på det nu när jag är sjukskriven. Det betyder lite pengar. Men mycket tid. Tid att ta hand om mig själv. Hitta tillbaka och må bra igen.)

Alla hjärtans dag. Skulle vara på väg till en vän idag. En lång tågresa som jag ställde in i och med det plötsliga beskedet att vi skulle få gå till äggplock i onsdags. Och insättning idag. 

 

Är idag exakt ett år sedan vi började vår utredning. På alla hjärtans dag. Jag hoppas att detta är ett tecken, och att det är slut på den här cirkusen nu. Iaf för denna gång. Är tacksam för min fantastiska man idag. Vi har det bra, trots all skit vi tvingats gå igenom. Vi har blivit starkare, och ännu mer sammansvetsade. Det är nu det vänder. 

 

Fyra timmar. Sen borde vi kunna andas ut och glatt åka in till kliniken. Därmed stryka ännu ett "OM". Håll tummarna! 

Vi hade ställt in oss på att ett par kunde det bli - bara det blev något hade vi blivit glada. Började lipa när de meddelade att de hittat första. Hade det blivit 5-6 hade vi blivit jätteglada! Det blev 12. 12! Det hade jag inte ens vågat hoppas på! Kan inte tro det! 12. Mitt nya lyckotal. 

 

Hela proceduren gick över förväntan. Jag känner mig trött, men helt ok. Vila resten av dagen medan maken passar upp. Känns bra. 

 

Nu är det bara att vänta till 13.00 på fredag. Då får vi förhoppningsvis sätta in vårt guldägg. 

 

Äggen: befrukta er nu, och bli stora och fina! 

Sista skvätten yoghurt är drucken. Mot kliniken. Galet nervös och med en öm mage. Fina ägg. Ge oss fina ägg!!!

Hämtat mig något från känslan av misslyckande igår. Förlåtit kroppen lite för att den aldrig göra som jag vill. Och funderar på om vi kan använda detta på något sätt? Den äggblåsa som faktiskt blivit - är den värd en ovitrellespruta? Kanske rent av en insemination - eller bara för "hemmabruk" så att säga.

Jag vet inte? Ska ha en diskussion med läkaren på måndag. För såvitt jag förstår betyder avbryt att vi inväntar mens innan drar igång igen. Mens får man av ägglossning (förhoppningsvis) och varför inte iaf försöka på den äggblåsa som finns? 6500:- vill ivf-kliniken ha för en makeinsemination. Överkomligt, men såklart mycket pengar. Min man tycker vi ska ha is i magen och vänta på ivf:en. Men be om att få använda ovitrelle så att det blir en ägglossning och försöka så gott vi kan hemma. Jag vet inte riktigt vad jag känner. Börjar bli duktigt desperat av tanken att bli gravid. Sorgligt kanske. Men det är så jag känner. 

Nu blir det finmiddag med det par som ska ha barn fyra dagar innan vi skulle ha haft. Vi får se hur det går i detta skick?

Så slogs jag av en sak. Om man har hela kroppen full med äggblåsor (nåja - det är förhoppningen iaf) ger man då i detta läge utslag på en älsticka? Självklart var jag tvungen att testa. 

 

Det visade sig att det gör man inte. Är det orgalutranets fel? Som håller emot ägglossningen. 

 

Vul nu på morgonen. Åh snälla ge oss äggplock på måndag! Har haft mensvärk både idag och igår som jag hoppas skvallrar om äggblåsornas framfart. Plus öm i bröst och rygg. Precis så som jag har haft de ggr jag haft ägglossning helt enkelt. Så nu är jag spänd och förhoppningsfull! 

Jag vet inte - jag kanske ska vara glad att folk bryr sig? Jag är ju inte direkt blyg med att dela med mig om vad som pågår hemma hos oss, och hur jobbigt det har varit under en längre tid. Efter missfallet har jag, och vi, iaf valt att berätta för en stor del av vårt bekantskapskrets och familj. Och det är ganska många som vet att vi "snart ska börja med ivf". Men jag poängterar noggrant för dem jag berättar för att de inte ska dela detta med någon, utan att jag - och vi - själva bestämmer vem som får veta vad och när. Jag hoppas och tror att folk respekterar det. 

 

Men, dilemmat i detta är nu då att alla som jag berättat om detta för tror att de kan fråga vad om som helst i tid och otid. Som att de anser sig vara en naturlig del i vårt sexliv. Det är visserligen inte vårt sexliv, men det är ju inte långt ifrån. Och jag kanske har bjudit in till det. Men nu känner jag bara att det tagit stopp. Att vi började med sprutor fick bara min allra bästa vän veta. Hon satt tillsammans med mig och hoppades att vi skulle få börja i januari, och åkte i ilfart med mig till apoteket när vi fick go-beskedet. Och så kommer det förbli. Min man berättade för sin bästa vän. Jag kan tycka att det är lite framfusigt - att fråga. Svarar jag avvikande att vi väntar på ivf så tycker jag att man kan ge sig där. Inte fortsätta om detaljerna. Att delge människor exakt vad som händer just nu är enligt mig som att delge människor exakt vad som händer när du ligger med din partner. Och vem sitter och berättar hej vilt om det? "Jo - vi provade denna ställning, för då har jag hört att man lättare blir gravid..". Nope - never heard. Vi provar nu "ivf-ställningen" och förhoppningsvis blir vi gravida av det. 

 

Nej. Jag kommer nog ha svårt för att delge detta. Nu börjar det bli för intimt. Det kom plötsligt eftersom jag tyckt att det varit skönt att prata om. Även om det irriterar mig att "folk" tycker synd om oss så har det varit skönt. Men nu sa det bara stopp. Men nu: Nej - jag vill inte bjuda in någon. Detta är vårt.  

 

Jag vet inte heller hur jag kommer hantera ett graviditetsbesked. Egentligen vill jag bara att vi håller det för oss själva och njuter av glädjen ifred. Kanske ända tills det kommer börja synas så att vi måste berätta det. Men jag har ju svårt att hålla mig. Och sist jag blev gravid ville jag bara skrika ut det. Ganska många fick veta tidigt. Jag tror att vi kommer hålla på det nästa gång det händer. Samtidigt som det är skönt att inte behöva förklara ett eventuellt missfall senare. Äh, jag vet inte var jag vill komma? Det är bara skönt att skriva av sig och klura...

Mina föräldrar. Komplicerat. Jag är så fruktansvärt jävla trött på dem just nu, i skrivande stund. Och i min värld är det lite tabu att säga så om sina föräldrar. Men jag bara känner att jag måste få det ur mig. Känns som att de bara kommer till Stockholm för sina barnbarn och min äldre syster. Men de sover hos mig. Så fort hon ropar springer de bokstavligen hem till henne för att vara henne till lags, för att hjälpa henne med allt. Men de sover här, och vi bor inte stort, så våra liv avstannar. Vilket är ok, ibland. Men inte så ofta som det varit nu. Att jag dessutom inte mår bra generellt gör det värre. Och de vet om det. Sjukskrivning. Missfall. Ofrivillig barnlöshet. De vet det. Min syster vet det. Hur länge biter man ihop? När säger man ifrån? När säger man nej? 

 

Jag kan förstå att de vill spendera tid med sina barnbarn. Men varför då ens lägga fram det som att det ska hälsas på hemma hos oss. För de är inte här. De sover här. Och kommer hit när det inte längre passar min syster. När de vill vara sin lilla familj igen. 

 

Jag älskar mina föräldrar. De har gett mig mycket. De ger mig fortfarande mycket. Men jag orkar inte hålla upp en fasad längre. Och det är ju egentligen det jag tror att min sjukskrivning handlar om. Att börja säga nej. Sluta sätta upp en fasad. Och lära mig att inte jämföra mig med andra. Det går inte så bra idag. 

 

Nu - apoteksfokus. 

Ökar duktigt med 75 ie. 225 menopur från och med idag. Det borde sätta fart på äggblåsorna.. Det SKA sätta fart på dem. Konstig känsla att vara på krigsstigen mot sin egen kropp. 

Mot vulet. Hoppas nu på många fina blåsor så att det blir sista sprutorna ikväll och ovitrelle imorgon! Nervöst!