Trodde aldrig jag skulle säga det: Men sprutorna går som en dans nu. Mycket trivsamt. Men jag kommer inte att sakna dem, även om jag skulle klassificera vårt förhållande som bekanta på skalan, inte nära vänner, men bekanta. Nära vänner kommer vi nog aldrig bli. Förhoppningsvis är det bara tre menopur, tre orgalutran och en ovitrelle kvar. Hoppas, hoppas. Längtar till tisdag och bra besked!
Imorgon börjar allvaret igen med jobbet som ska lösas. Jag ska utredas. Jag som tyckt att människor som "gått in i väggen" borde rycka upp sig - jag har lärt mig nu. The hard way. Jag vet hur det känns. Och jag ber tyst om ursäkt inför alla som jag tyst tänkt detta om förut. Man lär så länge man lever. Barnlösheten har gjort mig till en mer ödmjuk person. Ödmjuk inför livet, och vad som är viktigt i det. På det viset vill jag inte ha det ogjort. För på något vis har det gett mig en hel del. Det förutsatt att det faktiskt löser sig, förhoppningsvis inom några veckor. Vet inte vad jag gör annars?
Medelvägen
Hur hittar man den där medelvägen?
Är ju överlycklig över att ha fått börja med ivf:en nu i januari. Och i ärlighetens namn är förväntan på resultatet skyhögt. Så högt att jag måste bromsa mig själv för att inte sitta där och börja planera mitt liv utefter att det kommer fungera på första försöket (behöver jag säga att jag är ett kontroll- och planeringsfreak?). Fast jag vill ändå tillåta mig själv att få vara glad, att låta ett hopp tändas inför framtiden. Även om jag vet att det kan ryckas ifrån mig och oss lika fort.
Ska man då istället ha inställningen att det förmodligen inte kommer att fungera? Bara för att inte bli ledsen och besviken. Ledsen blir man väl iaf tänker jag? Och var hamnar man då? Ska man aldrig få vara glad och få känna hopp om ett lyckat resultat?
Jag önskar ju bara att jag kunde gå in i detta med en sund inställning (vad nu en sund inställning egentligen innebär..?) och med ett litet obekymrat ryck på axlarna "Går det så går det". Men ärligt - vem fixar det? Förmodligen inte den som har gått "så långt" som till IVF iaf.
En medelväg. Landet lagom. Fuck it - jag hoppas, önskar och tror av hela mitt hjärta att vi är föräldrar i slutet av kommande höst.
Långpromenad
En långpromenad i vintersverige är inte dumt, trots att solen saknades, så rensar det skallen och det är skönt att röra lite på sig.
Nu ska vi försöka njuta lite av helgen, bio ikväll. Lugnt och mysigt.
Nu ska vi försöka njuta lite av helgen, bio ikväll. Lugnt och mysigt.
Februari
Så blev det februari. Februari var en ångestfylld månad förra året. Det var månaden en nära släkting kom till världen, vilket var fantastiskt, men det var också månaden då vi hade tänkt att februari kommer bli perfekt att få barn i, eftersom vi 9 månader innan fortfarande tänkte att det här kommer gå bra. Men i februari hade tiden kommit ikapp oss, ett barn kom till, men det var inte vårt. Vi hade försökt ett år och utredningen började, 14 februari började den för att vara exakt. Nu står vi här. Lika barnlösa. Men med en plan. Med hjälp. Och jag hoppas att denna februarimånad blir den sista som ofrivilligt barnlösa. Ja helst sista månaden som icke gravida. Att vi äntligen får vara en del av den där klubben om en månad. Kanske också blir inbjudna till sådana fester och middagar där det pratas barn och vi känner oss bekväma med det. Förväntansfulla.
Jag hoppas, tror och önskar.
Jag hoppas, tror och önskar.
Snitts
Tror vi fått in snitsen nu. Min man tog den ena och jag den andra. Sittandes. Inga konstigheter. Så skönt, kändes knappt. Kanske avdramatiserade det genom att ta den vid matbordet i samband med middagen. Bra. Nu är jag inte lika nervös inför de återstående åtta sprutorna med Menopur/Orgalutran!
Trevlig helg!
Uppdatering
Fått samtal från kliniken och ska höja min menopurdos från imorgon till 150ie, och idag påbörjas orgalutransprutorna. Endast en liten "finlirsjustering" hävdade barnmorskan - så inga konstigheter. Nytt VUL på tisdag. Spännande!
Lite illamående, trött och öm i magen nu. Så nu blir det vila.
Kliniken
Då var det första vulet genomfört, vilket såg bra ut, och det känns som att allt är normalt. Iaf, i detalj så såg hon många äggblåsor, men hon tittade bara på ena äggstocken. Den hade ca 8 som hon tyckte var på g och såg ut att vilja bli större. Men äggblåsor är ju ingen garanti för ägg, och hon kunde inte heller säga hur de skulle utvecklas. Så, för tidigt helt enkelt.
Det togs även ett blodprov, och bedömning ska ske - baserat på äggstockens framfart och blodprov - om dosen menopur ska höjas eller ligga kvar. Jag har tydligen en ganska låg dos. De ska ringa i eftermiddag för ett besked, och för att meddela om jag ska börja med orgalutran idag också. Så, cliffhanger på den helt enkelt.
Rörande den lilla diskussionen som pågått rörande hur man ska bete sig vid själva sprutandet så passade jag på att fråga vad som var bäst, sitta? Ligga? Stå? Fläskgrepp eller ej? Och fick följande svar:
Fläskgrepp är bra, då sticker man inte rakt in i magen, plus att det bedövar lite att man nyper ihop. Ligg inte, då får du mindre fläsk att greppa tag i, stå inte - om det nu gör ont - för då kan du spänna dig mer, sitt ner - då är du som mest avslappnad samtidigt som du kan få tag på fläsket lättast.
Jag var ju tvungen att även passa på att fråga om förmodat äggplocksdatum. Det kunde hon inte svara på med säkerhet, men gisningsvis fredagen den 7e eller måndagen den 10e. Can´t wait!
Nervös
På väg till kliniken. Nervös.
Symptom
Känner mig uppsvälld och lite, lite illamående. Tar det som ett gott tecken. Som att något håller på att hända. Det var skönt att det kom, för jag började fundera på om man inte borde känna någonting av sprutorna nu, så här dag 4. Samtidigt ska jag bara vara glad att jag inte har haft en massa krämpor antar jag, har förstått att vissa kan må riktigt dåligt under behandlingen.
Nervositeten börjar bli värre inför imorgon. Hoppas allt ser bra ut! Hoppas, hoppas, hoppas!
Nyckeln?
Är detta nyckeln? Pusselbiten som fattades? Jag hoppas så innerligt att det är det! Aldrig sett så många sprutor i hela mitt liv!
Happy thoughts
Mitt humör har förändrats avsevärt sen det fantastiska beskedet om ivf-go igår. Vi slapp ett no-go. Vi slapp det. Har fortfarande svårt att tro det och tittar med jämna mellanrum på sprutorna och ser fram emot att klockan ska slå sprutdags. Vilket är lite sjukt, men det skiter jag i att det är, för jag är extremt förväntansfull inför detta.
Min man är bara så orolig att det inte ska gå. Och han känner själv att det skulle vara ok. Han tror att om det inte går nu, så går det någon gång under våra tre gratisförsök. Vad han inte längre tycker är ok är att jag skulle må ännu sämre igen. Eller - ok tycker han att det är - men han vill inte att jag ska må dåligt, eller ännu värre - sämre.
Vi får ta det för vad det är. Detta är åtminstone ett faktiskt försökt. Även om resultatet kan vara nedslående om några veckor (eller innan dess om äggen varesig blir många eller av god kvalité) så kan det ju faktiskt även resultera i ett barn. Det skulle faktiskt kunna bli så. En hissnande lycklig tanke. Behöver några sådana. Happy thoughts, de har lyst med sin frånvaro under en längre tid.
Äntligen - genuin glädje!
Äntligen fick jag tag på dem. 17.00 fick jag veta att vi fick börja. 18.00 var vi på Apoteket, 19.00 tog jag första sprutan. Kan knappt tro att det är sant, att vi är på väg på riktigt. VUL på fredag för kontroll av tillväxt. Så jäkla glad!
Kliniken är förlåtna ;)
Förbannad
Nu har nervositeten gått över i ilska. Mellan 10.00-12.00 har jag försökt ringa eftersom de har telefontid till 12.00. Ingen som svarar. Det är inte upptaget, jo en gång, men sen har de bara inte svarat. Försökte maila, men de har gett mig en mail som inte finns. Dubbelkollade den 30 ggr när jag fick failure på mailet. Nu har jag ringt två ggr efter 13.00, då de har telefontid igen mellan 13.00-16.00. Ingen svarar.
Vad fan gör man då? Ska jag börja med sprutor idag eller inte? Kan jag åtminstone få en bekräftelse på att jag inte får börja? Så jag kan sluta hoppas. Eller det kanske jag har gjort iaf. Nu känner jag mest att jag skulle vilja byta klinik. Uppge inte att ni ska ringa tillbaka om ni sen inte har möjlighet att göra det!
Vad fan gör man då? Ska jag börja med sprutor idag eller inte? Kan jag åtminstone få en bekräftelse på att jag inte får börja? Så jag kan sluta hoppas. Eller det kanske jag har gjort iaf. Nu känner jag mest att jag skulle vilja byta klinik. Uppge inte att ni ska ringa tillbaka om ni sen inte har möjlighet att göra det!
Väntan
Ska bli uppringd av en barnmorska för att få besked. Om jag håller på att smälla av nu, hur ska det då gå under själva behandlingen?
Nervös
Fruktansvärt nervös. Känns som att livet just nu cirkulerar kring detta samtal. De öppnar om 30 min. Sitter som på nålar.
Te
Jag har världens finaste vän, kvällen har tillbringats i hennes sällskap med några koppar te. Att denna människa orkar lyssna på mig månad efter månad är en gåta. Men jag är SÅ tacksam över att ha henne!
Ikväll har vi spånat i det positiva med att få barn i oktober. Vilket vi då drömt oss bort i och bestämt att vi kommer få. Förutsatt att det är sprutstart imorgon. Inte så troligt, varför vi även kommit fram till att ett novemberbarn också är exemplariskt!
Lämnar veckan - trots händelser och omständigheter - med ett leende. Tack vare henne, och min fina man som heller aldrig upphör att vara ett fantastiskt stöd.
Ikväll har vi spånat i det positiva med att få barn i oktober. Vilket vi då drömt oss bort i och bestämt att vi kommer få. Förutsatt att det är sprutstart imorgon. Inte så troligt, varför vi även kommit fram till att ett novemberbarn också är exemplariskt!
Lämnar veckan - trots händelser och omständigheter - med ett leende. Tack vare henne, och min fina man som heller aldrig upphör att vara ett fantastiskt stöd.
3-månaders utan planering
Idag har jag samlat mod till att träffa en 3-månaders. Han var förstås bedårande. Och det gick över förväntan, kanske mest för att hans föräldrar är ganska avslappnade "icke-föräldrar-typer". Alltså - inte allt fokus på barn. Utan de pratar mest om annat, och daltar inte en massa. Skönt. Sån ska jag bli när jag blir förälder.
De blev gravida "av misstag". Hur känns det? Återigen - så fruktansvärt, fruktansvärt orättvist.
Mens
Den kom sent igår. Skönt. Fast mensvärken är - i vanlig ordning sen missfallet - katastrofal. Nu hoppas jag bara så innerligt att vi får köra igång med ivf:en på måndag. Men hon sa att det kunde bli svårt om jag fick mensen i helgen så det känns som en oerhörd besvikelse. Pergotime blir det säkert, en månad till..
Förra graviditeten
Förra graviditeten fick jag vad jag klassade som ett spökstreck på BIM. Alltså - assvagt streck på en sticka från billigatester.se. Ger de stickorna utslag tidigare? Har fått sådana indikationer när jag surfat runt lite.
Testade med CB idag. Inte ett digitalt, utan det andra som ska ge ett plus i rutan. Hade inte kunnat vara mer minus.
Men efter varje timme som går utan mens, eller indikationer på mens, så ökar naturligtvis hoppet. Vet inte hur jag ska hantera det? Hur jag ska tolka detta? Fan också, kom nu mensen - slå hål på falska förhoppningar och låt mig bÖrja trycka sprutor i veckan!
Inget plus - ingen mens
Inget plus - ingen mens. Inte ens mensvärk. Men minuset på stickan stirrar elakt på mig. Och nu då?