dujaghanvi.blogg.se

Kan knappt vänta till det är dags att kissa på stickan imorgon, äntligen något kul med de där jäkla stickorna! Åh vad livet kan vända fort ibland. Men nu ska jag inte hoppas för mycket och tro att jag blir gravid hur lätt som helst. Ska verkligen försöka ta det lite lugnt och njuta av denna tid som nu äntligen ligger framför oss igen - fylld av möjligheter! Kan snabbt räkna till att vi iaf borde ha två ägglossningstillfällen innan året är slut - det klarar till och med detta mattegeniet! :)

Sedärja! All oro "förgäves". Allt bra. Min kropp har återhämtat sig fint. Och jag har t.o.m. ägglossning på g, mätte härliga 15 mm på blåsan och lossning bör ske inom 4-5 dagar. Lycka i en liten gynstol! Vi kommer få mer pergotime utskrivet om vi vill, har ju en kur sparad sen förut som vi ska använda först. Vi kommer kunna börja med ivf om vi vill. Vårt spontana beslut är att vi kommer invänta denna ägglossning och köra på pergotime efter det, 1-3 kurer. Enkelkurer, för han är fast besluten att vi inte behöver mer än enkelkurer för ändamålet. Jag hade ju tankar om att vi kunde få ägglossning snabbare om vi fick dubbelkur, men han trodde inte det skulle göra annat än för många blåsor. Men vi fick det korrigerat till att börja äta pergotime dag 4 istället för dag 5. Alltid något. Vi kommer även åka upp till ivf-kliniken på tisdag för att vara helt beredda att börja köra ivf när som helst om vi skulle vilja börja köra igång med det. Få allt utskrivet och klart. 

 

Känns fantastiskt bra. 

 

Förundrad över hur enkelt det är att hoppa upp i en gynstol nu för tiden. Sagt det förr, och jag vidhåller att det är lite som att gå till tandläkaren. Sjukt kanske. Men samtidigt skönt, för gynstolar är jag verkligen inte längre rädd för.

 

Bra dag sammantaget. Jävligt bra dag!

Jag kan knappt tro det. Efter att ha "kräkts" idag - så tror jag mig vara uppe igen. Vi har fått ivf-kallelse. 12/11. 12 NOVEMBER. Kan det vara sant? Det är knappt en månad dit. Otroligt. 5/11 ska vi dock lyssna på fertilitetsspecialisten. Vad tror han. Men vi har ett datum iaf. 5/11 och 12/11. Kan det vara så att vi faktiskt blir gravida 2013 iaf. DET kanske jag inte ska hoppas och tro. Eller hoppas kan man ju alltid göra. Men kanske inte räkna med något. Är väl medveten om att ivf inte behöver vara lösningen. Men det är iaf ett delmål och ett möjligt slut på eländet. Min man vet inte än. Jag hoppas att han tar det bra, att han vill. Han har varit lite inne på att vi borde försöka med pergotime först - eftersom det faktiskt fungerade. Jag är kluven, jag tycker att han har en poäng. Samtidigt som jag är så desperat att jag verkligen inte bryr mig över hur det går till. Hur vi får vårt extremt efterlängtade barn. 

 

Jag hade räknat med januari/februari. Inte november. November. Det är ju helt galet!?

Klarat mig igenom en hel dag med jobb och övriga bestyr. Känns bra. Det kan jag lova att jag inte trodde för en vecka sen. Inte alls. Vi ska ta oss igenom det här. Sluta blöda. Om ingen äl kommer pergotime inom ett par månader. Annars ivf. Jag ska tamejfan bli på smällen 2014. Tamejfan!

 

Undrar var mina böcker är? 1-2 dagar sa adlibris. Adlibris tycks inte kunna hålla detta. 

 

Just nu måste jag verkligen framstå som ett riktigt psyko. Idag har jag slitits mellan hopp och förtvivlan. Och fram och tillbaka igen. Och det är precis vad den här bloggen är till för. Ett andningshål för mig. 

 

Det visar sig att jag har underskattat svensk sjukvård och bara tagit för givet att vi är körda på ivf-kliniken, iaf på landstingets bekostnad. Det visar sig att det är vi inte. För vi har fortfarande inga barn. Mailade ivf-kliniken i ren desperation. Hon beklagade vårt missfall och ska skicka en ny kallelse. En ny kallelse! Grät lite av glädje. Tårarna är aldrig långt borta för mig just nu...

 

Visserligen och säkerligen, blir vi satta i kö. Men vi är med i rullarna iaf. Om det nu inte plötsligt visar sig att vi kan själva (nåja - mha pergotime) igen. Känns som en oerhörd lättnad. Ivf kanske inte heller är svaret. Men vi är återigen garderade iaf. 

 

Glädje och hopp. Känns välbehövligt.

Sista dagen på semestern. Känns lite tungt. Men det ska nog gå bra. Det betyder att St Görans öppnar inom kort. Och det betyder förhoppningsvis början till hjälp inom kort. Och det är förstås förenat med lycka och spänning!

Vi har nu även invigt min mans bror och hans fru i situationen. De är härliga människor, och vi tycker hemskt mycket om dem. Det känns skönt att inte behöva hymla om detta för dem. Speciellt i och med att behandling påbörjas och de ändå skulle kunna avläsa att något "är på gång". Dessutom bor vi hos dem några veckor nu. Något annat hade varit ohållbart.

Längtar ihjäl mig. Och ett litet, litet hopp finns fortfarande att det ska ha "tagit sig själv" förstås. Men ömheten i brösten är här nu. Dessutom en smygande mensvärkkänsla. Och detta gör hoppet lite, lite mindre. Men. Hoppet är som bekant det sista som lämnar en. Vi kommer bli föräldrar en dag. Förhoppningsvis under 2014.

Positivt ägglossningstest imorse. Slog på stort och körde en clearblue. Känner att jag då är mer säker på min sak. Kom hem till mannen igår. Och nu går hoppet upp igen. Men räknar med mens den 11 augusti. Och DÅ borde vi iaf hört någonting från St Görans.

Negativit test imorse. Skönt. Då finns det fortfarande en möjlighet. Att verkligen slitas mellan hopp och förtvivlan. Igår var jag riktigt, riktigt förbannad och trött på situationen! Idag är jag tillbaka på ok. Tänk vad en liten sketen sticka kan framkalla för känslor!

 

Det vankas trevlig 30-årsfest ikväll! Ser fram emot det. Och reflekterade även över att många av de som kommer på denna fest är lika gamla som jag, och har faktiskt inte heller barn. Ibland känner jag så - att alla har barn. Alla har jättelätt för att få barn. Alla utom vi. Men så är det förstås inte. Ska njuta ikväll - av att inte ha barn och att kunna gå på fest utan stök med barnvakt.