dujaghanvi.blogg.se

Inget direkt nytt på graviditetsfronten. Mer än att magen har blivit större, och fort har det gått denna gång. Foglossningen håller i sig till och från. Och jag har ett skumt förhållningssätt till mat. Haft många veckor nu. Lite ofrivillig vegetarian kan man kalla det. Har ett sjukt sug efter lakrits dessutom. Inte helt lätt utomlands. De jobbar väldigt lite lakrits. Ett lyxproblem. Idag kom jag över en påse iaf. Lycka i en liten lakritshög! 

Har verkligen reflekterat över att jag inte känt någonting i brösten denna graviditet. Förra hade jag ont i dem och de blev svullna från start! Nu plötsligt har det smällt till, i vecka 14..? De är gigantiska och ömmar. Mystiskt. Lillan verkar oerhört fascinerad av dem. Mer än när jag ammade, och då var de verkligen två favoriter ;) Hon pekar och pillar ofta och gärna. Det får hon väl, men det blir lite jobbigt när hon drar ner bikinin mitt på stranden...där kan man ju tycka att gränsen går ;) 

Inte helt chockerande är internettillgången mycket varierande här nere. Men vi har det fint även om resan var riktigt, riktigt jobbig! Nu njuter vi bara av varandra, sol och bad! 

Tack för era tummar idag, det verkar ha hjälpt! Bebis i magen med tickande hjärta och kroppsdelar på rätt plats och till rätt antal! ❤️ Magiskt att få uppleva ännu ett kub som gick bra! Magiskt att vi väntar en till liten sån här! Nu tar jag in det och glädjs åt det! 
Risk 1:10000. Snyggt! 

Vi var på fest igår. Mormor och morfar var hemma med plutt. Ett fantastiskt upplägg för alla inblandade. Hon har varit extremt gnällig sista tiden. Och dåliga nätter. Vet inte vad man kan skylla på, tänder? Utvecklingsfas? Sliten efter fyra dagars kräkfest? Men det har varit lite av en pärs här hemma - helt klart. Nåja, var sak har sin tid. 

Nu hoppas vi att det är över efter en kräkfri natt! Men väljer att inte ropa hej än.. Men imorgon, då ropar jag fasenemejen "hej"! 

Samma sak igen. Ingenting sen 1.00 iförrgår natt, fram till 23.00 igår. Då kräktes hon igen! Är detta normalt? Idag blir det sjukvårdsupplysningen igen. 

Känns som det inte tar slut! Så fort det verkar gå över och vi slappnar av så kommer det tillbaka! 1.00 var det dags för kräk igen, senaste spyan 25 timmar innan!? Hur är det möjligt? 

Ja vi hoppas innerligt att anledningen till att plutt nu vägrar sova är friskhet. Hon har de senaste två dagarna slocknat som ett litet ljus trots tre timmarsnap mitt på dagen. Detta fungerade icke idag. Vi gav upp och resultatet är legobyggande tjej på vardagsrumsgolvet i skrivande stund, 22.00. Vad gör man? 

Och kräkfesten fortsätter..just när vi trodde det var över med 20 timmar sen sista spyan tog den tag i oss med sitt järngrepp igen. In i dimman! Tvättmaskinen går varm... 

Inleder 2016 med magsjuka. Kräkningar hela morgonen. Stackars liten. Får se hur det går för oss trötta två. Nu sover hon äntligen igen. Lillpluttan. Det är nu det är sååå skönt att hon har åtskilliga kilon att "ta av". 

Känns som att 2015 ska summeras. Bokslut och arkivering. Det har varit ett av mina bästa år i livet. Det har också varit ett av de mest omtumlande åren. Att växa i sin roll som mamma. Att kapitulera och förstå att ingenting blir någonsin vad det varit. På ett positivt sätt förstås! Men det har också varit jobbigt att acceptera begränsningar, och även skönt när acceptansen nåtts. Min skatt som fullständigt styrt detta år är den mest dyrbara skatt i världen. Svårt att greppa hur mycket man kan älska en liten person som inte ens kan prata än. Svårt att dölja hur stolt man blir i hennes lilla upptäcktsfärd i livet, allt hon tar sig för, allt hon upptäcker att hon kan, det kan inte beskrivas på annat sätt än magiskt. Otroligt hur en bebis går från skrikande paket till att kunna sitta, krypa och gå. Hur en ettåring kan vara rolig, skämta, busa, vara arg och glad! Det är en riktig människa med en egen personlighet som vi nu kommer få följa under resten av våra liv. Ett privilegium. 

Inskrivning hos barnmorskan idag. Samma barnmorska som sist. Kändes bra med henne så jag sa att jag gärna träffar henne igen. Sagt och gjort. 

Man blir varm i hjärtat av att se hur många människor vår lilla har omkring sig som fullständigt avgudar henne. Bara för att hon är hon. Sen råkar hon ha blivit bortskämd rent materiellt också, speciellt igår. Och det är klart att det är kul med nya leksaker. En gigantisk Björn som hon kramade hela kvällen/morgonen. En vagn. Nya kläder. You name it! Men kärleken värmer mest - såklart. 

Vi inledde julaftonsmorgon med att lillan sov till 8.00. Utan uppvak. Inte illa. Nu blir det julskinksmörgås och varm choklad. Lillan ska få öppna sin enda julklapp (😳) från sina päron. Vi räknar med en hel del från alla andra håll. Det, och att plutt mest glädjs åt snören fortfarande... Sen bär det av till två julfiranden. Först med mina föräldrar och sedan med mannens familj. Lite stressigt. Nästa år blir det nog på annat vis. Men i år orkar vi med det har vi bestämt. 

Haft en härlig helg med härligt besök och dagarna har gått i ett! Har mått jätteilla ända fram till igår. Lördag och söndag har jag mått bra. Det stör mig. Samtidigt som det naturligtvis är skönt. Att ha mått illa ett par veckor till och från har varit jobbigt. Och har gjort att jag känt mig lite låst vid hemmet, iaf i närområdet. Vem vill stå och spy någonstans i ett hörn i sällskap av en ettåring. Men. Så mår jag nu inte illa längre. Och då är det vad som stör mig istället. Är inte direkt förvånad över min logik. Men det känns bara som att de här 2-3 veckorna fram till kub och ut ur vecka 12 inte kan gå nog fort. Samtidigt som jag inte längtar bort perioden för att den är magisk med lillplutt och familj. ❤️ Som vanligt aldrig nöjd alltså. 

Hur sött är det inte med de här fantastiska små fötterna?! 
Jag kan bli alldeles upp över öronen förälskad i de här små perfekta fötterna! Speciellt när det är vilande små fötter! De springer fort annars..;) 

Det känns oerhört bra! Jag vågar just nu tro på det här. Missfall har vi fått en gång efter att ha sett ett tickande hjärta. Det är en risk på 2% att det blir missfall om man sett just ett tickande hjärta. Det känns inte som att vi kan ha det oflytet igen. Klart vi kan. Det förstår ju jag också, men jag tänker inte ta till mig av det nu. Jag tänker njuta av att jag tror på det här. Njuta av att jag mår illa. Att jag äter mackor tre ggr om dagen med smör. Att jag är aptrött. Att jag känner att varje dag blir en liten fight just nu. Det får vara så här, det kommer utmynna i något fantastiskt. Det är det enda som är värt något. Den 23 juli kommer leveransen. Typ. Fram till dess kommer jag med all säkerhet svikta i min tro på det. Va sur över foglossning, dumma kommentarer från omgivningen och illamåendet. Men iaf, jag anser mig ha rätten att klaga. Och kommer utnyttja det. Innerst inne är jag bara groteskt tacksam över att jag får vara med om detta igen. Att min kropp skapar en annan kropp. Hur galet är det inte när man tänker på det?! Kanske blir det sista gången. Kanske inte. 

Och vi har ett stycke tickande hjärta. Blev framflyttade några dagar. Så vi är plötsligt i vecka 9(8+2). Inte mig emot, och jag är så jävla lycklig! Vi, vi är så lyckliga! 

Min kost är just nu allt annat än nyttig. Det jag lyckas peta i mig är mackaroner med ketchup och nån macka här och där. Idag avslutades lunchen med kväljningar även av mackaronerna. Blev pannkaka till middag och jag vet inte vad jag ska ta mig till i lunchväg imorgon om inte ens mackaroner fungerar?! Kolhydraterna kommer förmodligen spruta ur mina öron snart. Men vad fan gör man? Lyckligtvis lyckas jag peta i mig en och annan tomat. Ser varje som en liten vinst i den annars så kolhydratsfulla magen!