Publicerad 2013-12-31 13:52:24 i Allmänt,
Ett sista ägglossningstest och ett sista inlägg i bloggen för i år. Negativt test. Jag hoppas att det fortsätter så en liten stund till. Att det ser bra ut på torsdag, lagom stora ägg som släpper runt den 8e, då är det bara att tuta och köra ivf när vi kommer hem. Hejja äggen!
Publicerad 2013-12-31 10:46:08 i Allmänt,
Ja, vad säger man? 2013 var liksom 2012 en besvikelse. Iaf i ett överhängande hänseende. Det jag lever och andas. Ofrivillig barnlöshet. Detta hade jag inte väntat mig 2011. Inte under 2012 heller för den delen.
Har hunnit gå på 20 (minst) VUL, fått bekräftat att inget är fel varesig hos min man eller mig själv - iaf inte ur ett fertilitetsperspektiv, fått veta att jag absolut inte har pco, fått veta att det inte råder några tvivel om att jag har pco, ätit hormoner för fem, blivit gravid - åtta veckors lycka, fått missfall, stått i ivf-kö, provat att trycka sprutor i min egen mage, skrapats och sjukskrivits. Så mycket glädje och lycka kombinerat med sorg och känsla av att vara orkeslös gör att jag blir matt.
Vad har vi att vänta av 2014? Kan det bli värre? Kommer det bli bättre? Drömmer om att jag får summera 2014 som året då det hände, att 2014 blev vårt år.
Om jag får sia tror jag inte att pergotime kommer ge oss någon graviditet. Men jag tror att ivf är nyckeln, inte på första försöket, men kanske andra eller tredje. Jag tar med mig det, surfar på det hoppet och hoppas att komma igen detta nya år, med nya tag, ny glädje, ny ork.
Gott Nytt År.
Publicerad 2013-12-30 22:07:37 i Allmänt,
Så börjar det igen. Plötsliga spottings. Men har plötsligt en teori: förra månaden fick jag plötsligt mensvärk och spottings i fyra dagar, från ingenstans. Sen var det borta. Tre dagar senare fick jag ägglossning. Kan det vara samma sak på gång nu?
Jag tror vi bestämmer att det är så. Hopp och förtvivlan. Hopp. Och. Förtvivlan. Ägglossning? Ja - nu jävlar!
Publicerad 2013-12-30 12:45:44 i Allmänt,
Så kommer paniken krypande när jag inser att det är vi och tre barnfamiljer som ska närvara på samma middag i morgon. Reagerar starkt. Gråter. Orkar inte. Tänker om och bestämmer oss för att åka hem till svåger och svägerska istället. Visserligen med barn. Men de barn som vi bryr oss mest om i hela världen.
Publicerad 2013-12-30 08:45:26 i Allmänt,
Leker med tanken att jag varit "normal" och fått ägglosning om 4-5 dagar. Va häftigt det hade varit, att alltid få en chans, varje månad!
Frågan är nu när ska man börja kontrollera sig med ägglossningsstickor? Har visserligen ett överflöd av ägglossningsstickor hemma. Så det är bara att börja testa. Men. Finns det någon anledning? Kommer jag bara bli nedslagen av varje sticka. Eller kommer jag bli glad denna gång? Kommer jag få ägglossning ca CD 14 på dubbelkur?
Enligt FASS ska man få ägglossning någon gång mellan cykeldag 12-18 av pergotime. Förutsatt att tabletterna fungerar på dig som individ får jag lov att anta. Men tänk om kroppen flippar ur och ger en supertidig ägglossning av ren glädje från pergotimen?
Bäst jag börjar testa imorgon.
Knäpp? Överanalyserande? Jag?
Publicerad 2013-12-29 23:57:00 i Allmänt,
http://fridagro.blogspot.se/2013/06/oppet-brev-till-dig-som-vill-bli-gravid.html?m=1
Lyckades inte få till en länk. Oklart varför. Inte tillräckligt teknisk I guess. Men kopiera gärna och läs!
Publicerad 2013-12-29 10:46:00 i Allmänt,
Tackar för att jag fått behålla alla tabletter kroppen, då var det nog en engångsföreteelse sist. Nu är den slut. Och jag hoppas att äggen fullkomligen frodas där inne nu.
Jag får ändå se tillbaka på pergotimekurerna utan en massa jobbiga biverkningar. Vissa klarar ju inte ens av det! För det är jag tacksam. Jag hoppas också att dubbelkuren ger ägg som sig bör. Om inte annat för att veta inför nästa gång, när det förhoppningsvis vankas syskon till ett barn som ännu inte finns.
Jag räknar kallt med att kroppen kommer att generera ägg av detta, om inte annat på dag 26 som vid enkelkur. Och jag inbillar mig att det av dubbelkur borde gå lite snabbare. Vilket betyder att mens kommer komma i samband med att vi kommer hem från semestern. Vilket i sin tur betyder att vi hinner börja med ivf precis när vi kommer hem. Längtar dit. Fast jag längtar inte bort semestern. En win-win situation antar jag.
Tänk att det skulle bli så för oss. Att ivf är utvägen. Känns tungt. Om nu inte ett mirakel bokstavligen inträffar. Men räknar inte med det.
Publicerad 2013-12-28 21:08:59 i Allmänt,
Jag har en vän vars barn gick bort. Det var hemskt och tragiskt. Är naturligtvis fortfarande. Och vi levde i hopp och förtvivlan i många månader för vi visste inte om barnet skulle bli bra, om hon skulle försvinna innan hon ens hann börja sitt liv? Hon blev lite drygt tre månader.
I sex månader försökte jag med alla medel vara ett stöd. Vi kom överens om att de dagar när hon inte orkade så svarade hon helt enkelt inte. Men då visste hon iaf att jag fanns här, för att älta, gråta. Då när lilla stjärnan var sjuk men fortfarande kvar hos oss. De befann sig på ett sjukhus långt bort och jag gjorde vad jag kunde. Förutom dagliga samtal och sms hälsade jag på, på sjukhuset så fort hon bad om det. Det fortsatte naturligtvis efteråt också. När stjärnan flög till himlen. Fram till mitt missfall.
När mitt missfall kom tappade jag fotfästet. Jag orkade inte ens med mig själv. Och klarade inte av vardagen. I det ögonblicket skrev jag ett långt mail till henne. För jag orkade inte prata. Om allt som varit. Hon visste inget om vår ofrivilliga barnlöshet förrän då. Men jag berättade om all frustration och sorg den senaste tiden. För att hon skulle förstå. Hon sa då, i den stunden, att hon var så glad som hade mig. Som gav henne allt stöd trots att jag var mitt uppe i min egna livskris. Dessvärre fortfarande är.
Sen sa hon inget mer. Inte på över en månad. Absolut i.n.g.e.n.t.i.n.g.
Så plötsligt en dag började hon ringa igen. Jag orkar inte och vill inte prata med henne. Jag svarar inte. Har inte bestämt mig för om jag är barnslig eller inte? Men jag har gjort upp med mig själv att jag bara ska ägna tid åt dem som ägnat tid åt mig tillbaka. Åt dem som inte bara tar energi utan också ger.
Jag vet inte om det är egoistiskt? Men kanske vände jag mig lite till henne för att få förståelse och tröst. Från någon som varit med om något värre. Men blev så besviken när jag bara fick tystnad tillbaka. Hon är mitt uppe i sin nya graviditet.
Jag känner mig oerhört sårad av detta. Och vet inte riktigt hur jag ska ta mig ur det?
Publicerad 2013-12-27 17:03:22 i Allmänt,
Hemma efter jul i lugnet, i soffan. Skönt.
Inget illamående eller kräkningar än av pergon, hoppas det håller i sig så att jag får behålla tabletterna och det ena leder till det andra.
Funderingar kring sjukskrivning och jobb börjar komma ikapp mig. Men orkar inte riktigt tänka på det nu. Önskar jag kunde lägga det på hyllan. Inte låta det gnaga sönder mig inuti. Och ta itu med det ett visst datum som jag bestämt. Men jag fungerar inte så. Har så mycket inom mig som jag måste lära mig att hantera. Men någon terapeut blir det inte förrän efter resan. Hade helt klart behövt en innan det.
Publicerad 2013-12-26 11:01:57 i Allmänt,
Tacksam över att jag fortfarande - peppar, peppar - inte känner av att jag nu proppar i mig en dubbelkur.
Mellandagsrea.
Publicerad 2013-12-25 20:09:00 i Allmänt,
Känner bara en enorm sorg över alltihopa. Va fan skulle det bli så här för? Hur lär man sig leva med det? För i maggropen känns det som att det bara är början på eländet. Vet inte varför? Och vet inte varför jag är så negativ med alla "möjligheter" framför oss. Dubbelkur och ivf. Men jag orkar bara inte. Är SÅ jävla trött på det och vill att det tar slut. Nu. För jag vill inte mer. Ett stort jävla skämt känner jag mig som. När jag lever och andas ofrivillig barnlöshet. Varför är det så jävla orättvist? Nu är tårarna nära igen. Mitt i julen när alla ska vara glada. När barnen ska vara källan till glädjen. Och är det. Men det är andras barn. Jag vill ha mitt eget. Eller mina egna. Jag vill skapa traditioner för min familj. Mitt barn. Vårt liv.
Publicerad 2013-12-25 15:40:12 i Allmänt,
Pergotime dubbelkur startat idag. Känns ingenting hittills. Sist kräktes jag vid ett tillfälle. Hoppas jag får behålla alla tabletter denna gång så att det blir en j-a fart på äggen. Och hoppas att en dubbelkur resulterar i en normal cykel.
2 januari ska tillväxten kontrolleras. 3 januari gottar vi ner oss i sanden bland palmerna.
Publicerad 2013-12-24 15:46:43 i Allmänt,
Julafton idag. Extrem mensvärk. En hel del mens. Ja - hoppar lchf idag och ger efter för pms-besvär/begär på självaste julafton. Choklad. Nyckeln.
Dubbelkur pergotime start imorgon.
God Jul
Publicerad 2013-12-23 08:59:43 i Allmänt,
Mensen är här. Utan mensvärk (den tycks jag vara klar med i lördags då kanske?). Extremt lite. Men - mens iaf. Dubbelkur pergotime med start på juldagen. God Jul.
Publicerad 2013-12-22 08:50:01 i Allmänt,
Nej, fortfarande ingen mens - ska den börja krångla nu också?
Publicerad 2013-12-21 22:02:02 i Allmänt,
Negativt test, mensvärk=kört. Kraftig mensvärk hela dagen. Kurerade mig med en vetekudde på magen i ett par timmar på soffan. Resultat=mensvärk i princip över. Och fortfarande ingen mens. Vad ska man tro? Den kommer väl inatt antar jag...
Publicerad 2013-12-21 08:19:04 i Allmänt,
Publicerad 2013-12-20 17:07:30 i Allmänt,
Blir man pilsk när man är på smällen?
Publicerad 2013-12-20 15:53:06 i Allmänt,
Vet precis vad jag ska göra med ett positivt test.
Jag och min man köper inga julklappar till varandra. Resan i januari får minst sagt "duga". Vi firar inte heller jul ihop, blir så komplicerat med långa avstånd mellan hans och min familj. Och vi har båda en varsin mormor som är ordentligt till åren och som vi vill fira jul med. Valet är svårt - varför vi istället särar på oss. Nåja, ett sidospår.
Iaf, tänker gå upp tidigt på lördag och ta ett test om inte mensen kommit. Och OM (tänk OM) det blir ett positivt test på lördag. Då tänker jag slå in det och ge honom det i julklapp på lördagmorgon.
Åh, tänk om det kunde få hända. Tänk om. Tänk OM. Vilken sjuhelvetes julklapp det skulle bli!
Hoppet är det sista som lämnar en..idag känner jag egentligen ingenting, har lite ont i ryggen och lite, lite öm i brösten - men bara när jag själv inspekterar dem.
Publicerad 2013-12-20 08:20:15 i Allmänt,
24 december kan slänga sig i väggen, jag vill ha min julklapp imorgon. Det är imorgon som är vår julafton, en julafton som också kan sluta i ångest och tårar. Förmodligen. Jag vet precis vad jag vill ha. Jag vet precis vad jag tyvärr kommer att få. Jaha, då är det bara att konstatera att varesig 2012 eller 2013 var vårt år. Snälla 2014 - var human och ge oss en bebis. Det är ALLT jag vill!
Publicerad 2013-12-19 05:32:14 i Allmänt,
Vaknar 04:45 och bara känner med hela kroppen att det är kört. Inbillning. Vilja. Klart som fan att jag har mensvärk. Hur fan ska jag klara av den kommande våren? Jag vet inte? Jag orkar inte.
Publicerad 2013-12-18 17:51:23 i Allmänt,
Det drar lite, och sticker till. Eller inbillar jag mig det så hårt att jag faktiskt fysiskt kan känna det...? Fan. Ångest. Längtar till lördag.
Publicerad 2013-12-18 07:00:00 i Allmänt,
I samband med sjukskrivningen hade vi bestämt oss för att komma igång med LCHF igen, och det har vi gjort. Trots sjukskrivningen. Och jag är glad för det. En dryg vecka har vi nu kört strikt lchf, med undantag för ett glas vin i lördags (gott! - älskar rödvin - en njutning). Jag har under en vecka gjort mig av med drygt 2 kg, maken samma sak. En annan notering jag gjort är att jag inte tycks få lika mycket finnar. Förut dök det upp någon ny jäkel varje dag, och jag kände mig extremt fet i hyn. Vet inte om det beror på lchf:en eller det faktum att jag varit hemma och tagit det lugnt och kanske lyckats stressa ner mer än jag trott? Oavsett - det är också jätteskönt. Misstänker att det kan bli lite svårt under juldagarna, men vi får se? Efter dessa två kilon och avsaknad av finnar, och en allmän bättre upplevd balans i kroppen så är peppen på lchf stor.
Publicerad 2013-12-17 09:29:42 i Allmänt,
Naturligtvis testade jag. Vill ju vara en del av den här härliga plusvågen som pågår i bloggvärlden! Men icke. Det var dumt. Fick knappt plus på BIM när jag var gravid, så varför i h-e skulle jag få det nu, fyra dagar innan? Dumt. Blev bara nedslagen, men som sagt - vad hade jag väntat mig? Inväntar lördag och mensen.
Publicerad 2013-12-17 07:55:02 i Allmänt,
Jaha, fortfarande ingenting. Tyckte mig ana lite svullna bröst igår. Men jag vet inte om det mest var inbillning? Å andra sidan, inte heller någon krypande mensvärk. Men jag vet ju inte riktigt hur min kropp fungerar efter missfallet? Men å andra sidan vet jag ju inte riktigt hur den fungerade innan missfallet heller? Men den antyder till att ha ändrats något - av de få återkommande dragen den haft under de här åren. Även om "rutiner" för denna kropp tycks vara långt ifrån bestående. Det enda jag kan se en frekvens i är lutefasen. Den har varit 12 dagar alla gånger jag "vet" att jag haft ägglossning, utom en gång, då var den 11 dagar. Något att glädjas åt - en kort lutefas. Inbillar jag mig iaf, men det kanske man borde få iaf med tanke på hur sällsynt ägglossningen är. Eller så är det inte bra att ha så kort lutefas, för att ägget inte hinner fästa eller slemhinnan inte är tillräckligt tjock? Vad vet jag. Funderar och överanalyserar i vanlig ordning.
Fick iaf tillbaka från läkaren idag att det blodprov jag tog i förra veckan visade på normala värden. Positivt.
Åh, jag skulle vilja att det bara drar till i magen, och sticker lite! Sådär som det gjorde förra gången jag var gravid några dagar innan BIM. Enda gången jag känt det. Och snälla, dra och stick lite nu då för fasiken, snälla magen!
Publicerad 2013-12-16 08:10:19 i Allmänt,
"Plötsligt händer det!"
http://drommarochlangtan.blogg.se
http://hjartatbloder.bloggplatsen.se
Publicerad 2013-12-16 06:58:34 i Allmänt,
Min, världens bästa, man kom hem med blommor i veckan. Det händer sällan. Men han försöker göra mig glad. Älskade människa. Förseslår spa etc. Men jag känner inte riktigt för det. Vet att han vill väl, han vill ju bara att jag ska vara glad igen. Jag vet inte riktigt hur jag ska bli det igen? Åh va frustrerande det måste vara att titta på! Jag måste reda ut detta själv först, innan jag kan bli glad igen. Ordentligt denna gång. Inte bara stänga det inom mig, igen.
Fick blommor till dörren av mina fina föräldrar också. Även de känner sig säkert maktlösa. Försöker komma med glada tips och trix. Jag vet att de vill väl. Men jag är inte där. Orkar inte lyssna till glada tillrop. För jag är inte glad.
Dessutom fick jag blommor av en kollega som är väl insatt i vår situatuion. Hon har själv gått igenom ivf, med ett lyckat första försök. Han är 3 år idag. Hon är ett fantastiskt stöd. Och blir rörd över hur mycket hon bryr sig.
Publicerad 2013-12-15 05:45:05 i Allmänt,
Vaknar 05:00 och kan inte somna om.
Känner ingenting. Absolut I.N.G.E.N.T.I.N.G
Bra eller dåligt? Ingen aning. Men jag kommer - såklart - fortsätta analysera och känna.
Publicerad 2013-12-14 10:11:36 i Allmänt,
Vi var på konsert igår. Kändes jättekul att göra något som vi sett fram emot i flera månader. Vi var där med min mans bästa vän och hans sambo, som jag iofs tycker om och brukar ha kul med. Men, de är gravida. Det var inte ens planerat, de övervägde en kort sekund abort. Känns hel obegripligt i min öron, men så är det ju för vissa. Och till på köpet ska de ha några dagar innan vi skulle ha haft. Så magen var precis så stor som min skulle ha varit. De var lyckliga och glada, precis som vi skulle ha varit. Så sitter jag här i min egen missärbubbla och är sjukskriven istället. Det känns oerhört orättvist. Inte för att jag önskar att de inte var gravida, men jag önskar att vi hade varit det med dem.
Har så oerhört svårt att släppa det, deras graviditet tror jag är jobbigast av alla de graviditeter som nu omger mig, just p.g.a. datumet. Och jag önskar att jag kunde känna glädje för någon annan. Men jag kan inte. Känner mig bara ledsen, ledsen och likgiltig.
Trots detta blev det en bra kväll. Vi pratade lite om graviditeten när vi sågs. Sen pratade vi inget mer om det. De vet om vårt missfall och hade finkänslighet nog att inte vältra sig i sin glädje. Det var skönt. Skönt att det är över, och att det dessutom gick väldigt bra. Jag SKA vara där, iaf i sommar. Med en fin mage. Tamejfan!
Publicerad 2013-12-13 08:14:16 i Allmänt,
Stämningsfullt Luciatåg på svt har avnjutits. Höll på att börja grina, men det gör jag för allt nuförtiden. Fint eller jobbigt. Gråt, gråt, gråt. Men iaf, det var ett fint tåg!
MIssar min lilla brorsdotters luciatåg idag. VIlket grämer mig något. Men jag fixar det inte riktigt. Det är för långt bort för att jag ska orka, speciellt utan bil. Då det är en överhängande risk att träffa på kollegor eller dyl. Det orkar jag bara inte. Lillan får acceptera att hennes faster är sjuk.
Har blandade känslor inför kvällen också, men mer om det senare. Något roligt i samma veva som något extremt jobbigt äger rum. Oj, va egentligen inte meningen att försöka mig på någon "cliff hanger", men, men...
Publicerad 2013-12-12 08:10:00 i Allmänt,
Innan missfallet hade jag alltid ömma bröst efter äl och fram till mens - utom den månad jag var gravid. Då kom ömmandet senare.
Förra månaden, mensen efter missfallet, hade jag inte ömma bröst överhuvudtaget. Inte heller denna månad. Vet inte hur man ska tolka det?
Ont i ryggen har jag också. Fast det kan likaväl ha med kartongkonkandet under flytten att göra. Ont i ryggen var nämligen en tidig åkomma vid graviditeten.
Snacka om att överanalysera och fundera...
Publicerad 2013-12-11 10:46:00 i Allmänt,
Då var äl över. Förhoppningsvis kommer den tidigare än dag 24 nästa gång - även om detta var lite utav ett rekord på kort cykel. Cykeln kommer vara 36 dagar, förmodligen, så kort cykel har jag aldrig haft. Och om nu inte lutefasens längd plötsligt ändrar på sig. Ironiskt då att jag hunnit bli sjukskriven och min värld har vänts upp och ner. Men jag antar att jag var på bristningsgränsen. Är på bristningsgränsen. Att det inte krävdes mycket för att det skulle rinna över.
21 december borde jag få mens med en lutefas på 12 dagar. Det betyder att pergotimestart dubbelkur börjar 24 december. Och det betyder att jag lugnt kan genomgå en undersökning av pergons effekt den 2 jan, innan jag åker på semester. Kunde egentligen inte blivit så mycket bättre.
Skönt. Kroppen verkar vara med mig lite iaf. Nu ska "bara" huvudet hitta sin plats.
Publicerad 2013-12-11 00:31:35 i Allmänt,
Gick upp tidigt imorse, 5.45. Med maken. Åt frukost ihop innan han åkte till jobbet. Ändå kan jag inte sova nu, nu när klockan snart är 1.00. 20 timmar senare..varför kan jag inte sova? Känner mig stressad. Uppe i varv. Hur kan jag vara uppe i varv när jag varit hemma hela dagen, inte stressat, bara tagit det lugnt.
Ser fram emot ett samtal från kurator/terapuet.
Längtar till den 21 december, eller snarare 24 dec, när jag får prova pergotime dubbelkur.
Publicerad 2013-12-10 06:43:08 i Allmänt,
Åh - tänk vad livet gör med en. Naturligtvis började jag böla så att jag hade svårt att ens få fram varför jag var där. Hon sjukskrev mig på stört. Aldrig varit sjukskriven förut - förutom ett par dagar i samband med skrapningen i år. Men nu ligger lappen i min ficka, och jag behöver inte jobba mer i år.
Ska få träffa en kurator eller kbt-terapuet. Det beror på vad psykologiska enheten säger och tycker. Inväntar samtal från dem i veckan.
Jag har aldrig blivit så fint bemött av en läkare tidigare. Förut har det varit tvära kast till olika. Nya varje gång. Den här läkaren tog mig på allvar, lät mig gråta en skvätt innan jag fortsatte. Och det kändes faktiskt som att hon brydde sig. Anade tårar i hennes ögon, så jag antar att empati var en av hennes fina personlighetsdrag. Det har inte mina tidigare läkare haft. De har fokuserat på fackspråk.
Tacksam över att flytten dessutom kunde resultera i en fin sjukvårdkontakt - kanske när jag behövde det som mest.
Publicerad 2013-12-09 13:57:40 i Allmänt,
Publicerad 2013-12-09 08:17:35 i Allmänt,
Ironiskt nog tror jag att jag har äl.
Testar med dyrsticka senare idag. Får mest bekräftelse på att barnlöshet/ägglossning/befruktning - you name it - inte sitter i det psykiska, det sitter i det fysiska. Önskar bara att folk med goda råd om att "strunta i det" "slappna av" kunde förstå det också. För så här stressad har jag inte varit sen missfallet. Och - tadaa - ägglossning.
Publicerad 2013-12-08 22:58:48 i Allmänt,
Bröt ihop totalt idag. Det blir inget jobb för mig imorgon. För första gången i mitt liv ska jag uppsöka läkarvård imorgon p.g.a. psykisk ohälsa. Kan inte må så här längre. Då kommer det bli ännu svårare att ta sig upp.
Hoppas på sjukskrivning resten av året (med andra ord 2 veckor), och tid för återhämtning och någon bra kurator. Tog mig nog vatten över huvudet när jag gick tillbaka till jobbet så fort efter missfallet.
Publicerad 2013-12-08 08:25:32 i Allmänt,
När jag var 16 år hade jag varit hos ungdomsmottagningen två gånger för att få "dagen efter piller". Två gånger. Barnmorskan, eller vem det nu är man träffar som tonåring, tyckte inte att det var lämpligt att jag fortsatte med dagen efter piller som preventivmedel. Sagt och gjort - jag började med p-piller. Jag vet inte hur många gånger jag trodde att jag var gravid, trots p-piller? Hade jag glömt ett - de få gångerna jag gjorde det - så var det=graviditet.
Tänk om jag hade vetat. Tänk om jag då hade vetat att jag har pco. Att jag skulle få svårt att få barn i framtiden. Tänk om. Man ska inte tänka "tänk om". Men det är ofrånkomligt.
Tänk om vi hade vetat och slutat skydda oss tidigare. Vi hade förmodligen ändå inte varit gravida.
Tänk om vi inte hade fått missfall den där hemska dagen för 2,5 månad sen. Jag kan ibland fortfarande inte riktigt tro att vi faktiskt var gravida. Tänk om vi också skulle få barn i april, precis som min mans bästa kompis och hans sambo. Tänk om.
Publicerad 2013-12-07 23:24:57 i Allmänt,
På plats i nya lägenheten, fruktansvärt skönt.
Blödningen verkar ha avtagit..peppar, peppar.
Längtar efter att må bra igen. Känna glädje och ork. Man kan inte vara på topp jämt. Men den här dalen har varat för länge. I fredags kom jag på mig själv över att ha ångest över jobbet på måndag. Måste göra något åt jobbsituationen. Annars kommer jag gå under.
En vettig chef sa en gång till mig att man kan se livet som en pall på tre ben.
Ett ben för jobbsituationen.
Ett ben för privatlivet.
Ett ben för fysisk hälsa.
En pall kan stå, om än svajigt, på två ben. Men på ett ben går det inte längre. Jag tycker det är en bra beskrivning. Och även om min fysiska hälsa är bra, är mitt privatliv upp och ner - p.g.a. missfallet och barnlösheten. Varannan tanke handlar om det. Privatlivetsbenet är avsågat - men jag kan inte hitta ett nytt, jag måste reparera det. Jobbbenet är avsågat totalt. Jag måste nog hitta ett nytt jobben.
Publicerad 2013-12-06 07:06:08 i Allmänt,
CD 21. Inga förhoppningar om någon form av förändring av blödandet. Förhoppningen om ägglossning på CD27/28 är nästintill bortblåst. För inte kan det vara möjligt att man får ägglossning när man blöder på detta vis. Det har väl förstörts nu? Den chansen är väl borta?
Vi flyttar nu iaf. Det känns bra. Äntligen ett eget hem igen.
Publicerad 2013-12-05 20:40:28 i Allmänt,
Det forsätter blöda. Ringde läkaren igår. Han ställde sig också frågande till det. Men sa att det är vanligt med "mellanblödningar" så han var inte ett dugg orolig. Men jag tycker att det är obehaligt. Har aldrig varit med om det förut. Aldrig någonsin. Konstigt. Som att inte allt det andra vore nog. Orkar inte med detta. Är verkligen på bristningsgränsen känner jag. Ledig imorgon tack vare flytten.
Sen är det två veckor kvar till julledigt. Med situationen på jobbet känns det hemskt. Orkar inte gå dit. Har ingen ork. Inget engagemang. Har alltid tyckt att det varit roligt att gå till jobbet. Det tycker jag inte nu. Inte det minsta. Usch. Allt känns liksom uppochner, trots glädjen inför flytten.
Fan.
Måtte det vända snart. På alla håll och kanter.
Publicerad 2013-12-05 16:21:23 i Allmänt,
Fortfarande blod. Känner mig trasig som människa.
Publicerad 2013-12-03 12:55:01 i Allmänt,
Och ny började jag blöda också. Vad fan är det som händer?
Publicerad 2013-12-03 12:21:30 i Allmänt,
Har en hemsk mensvärk efter besöket idag. Kan man ha det? Varför? Eller håller kroppen på att trilskas på något annat j-a vänster nu?
Publicerad 2013-12-03 09:49:05 i Sarkasm,
Ingenting har hänt. Överhuvudtaget. De har i princip inte växt någonting. Med andra ord, pergon har inte hjälpt nu, och inte heller förr. Vi blev gravida själva sist, ett lyckskott. Fint iofs. Men ägg på tillväxt hade ju varit trevligt.
Tar det bättre än för en vecka sen. Men har ångest över att jag måste ta mig igenom en hel dag med det här beskedet.
Plan: om ingen mens kommit vid nyår - primolutnor och dubbelkur. Annars dubbelkur av "naturliga" mensen. Uppgiven. Vadinihelvete är det frågan om? Ska det vara så här j-a svårt?
Annan reflektion: har återigen träffat en ny läkare. Finns det fler på detta sjukhus nu? Tror nog inte det, jag har nog träffat samtliga.
8.30 ifrågasatte jag att jag inte blivit "upphämtad" till en bokad tid 8.15. 10 minuter senare visade det sig att läkaren glömt mig. Han var inte ens på jobbet. En annan läkare kallades in. Han kunde inte med den ultraljudsmaskinen. Jag fick byta rum med en pappersduk virad runt mig. Eftersom jag redan legat i gynstolen i tio minuter. Den maskinen kunde han. Typ. Då kom "min" läkare in. Bad visserligen om ursäkt, och visst, man kan glömma. Men jag kommer inte glömma detta. Och så toppade vi med lite nya negativa besked. Bra början på dagen. Jag hoppas att det framgår att jag verkligen dryper av ironi.
Åh vad jag ångrar att vi inte körde igång med ivf när vi hade chansen! FAN också!
Äggvärk. I dont thing so...
Publicerad 2013-12-03 08:23:02 i Allmänt,
Publicerad 2013-12-02 19:22:06 i Allmänt,
Äggvärk igen, hoppas att de små rackarna riktigt FRODAS, upp till bevis imorgon. Hoppas bara att det är något positivt besked iaf imorgon. Att de åtminstone växt lite. Har inte tid att grina bort en dag till. Och denna gång är besöket på morgonen..alltså, skulle i praktiken kunna förstöra en hel dag. Hoppas verkligen inte att så blir fallet...
Publicerad 2013-12-02 09:09:59 i Allmänt,
Inget nytt. Ingen äl. Ingenting förutom äggvärken i lördags. Inväntar bara läkarens dom rörande tillväxt imorgon. Kan man hoppas på ett litet mirakel under veckan? En liten äl kanske? Kroppen, kom igen!
Publicerad 2013-12-01 22:56:01 i Allmänt,
Detta är ett ämne dom jag förmodligen kommer ta upp igen, flera ggr om. Jag gillar ju som bekant att älta saker:
- hur ska jag göra med dubbelkur?!
Går liksom och hoppas på att jag ska få äl fort nu. Så att jag kan få mens snabbt och börja med dubbelkur innan jul! Så att jag kan gå på kontroll i mellandagarna. Och så att jag inte riskerar att bli överstimulerad och få ont under semestern. Ett ilandsproblem ja, men ändå ett problem. Vad gör jag om det inte händer? Och bim blir den 25e? Kuren börjar då den 28e och när det är dags för kontroll sitter vi på ett plan!
FAN, vi borde kanske kört med ivf direkt ändå i december. Då hade vi kunnat slicka såren efter ett misslyckat ivf-försök på semestern och druckit drinkar. Alternativt firat en graviditet. Pergotimekurerna gör det trassligt i huvudet på mig just nu!
Publicerad 2013-12-01 09:42:22 i Allmänt,
Kan knappt tro att det är IMORGON vi ska få våra nycklar - hur j-a skönt ska inte det bli?! Fyra månaders kartongikeakassboende är äntligen slut! Eller iaf någon gång under veckan!
Nu hoppas vi bara på att vår flytt går bra! Och att det i samma veva växer ägg och flyttar in några schyssta spermier i min kropp också. Så är livet komplett.
Nu ska jag njuta av att det är första advent. Titta på julkalendern (ja jag är lite fånig på det viset) och se fram emot en måndag - det var inte igår jag gjorde det!
